Break Even framträdde offentligt för första gången 13 december 1985 vid en luciasjungning som tomtar i ett luciatåg bakom tärnorna i Lihtösen.
Alla sjöng i Lihkören och de ursprungliga medlemmarna var:
Niclas Fock (B2)
Göran Hagegård (B1)
Lars Simonsson (B1)
Karl Bergenholm (T2)
Nils Möllerberg (T1)
Våren 1986 började vi snabbt med mer kommersiella sjungningar, mest i form av studentfester, dammiddagar och liknande.
Hösten 1986 hoppade Gunnar Persson in i stället för Lars Simonsson. Gunnar som just flyttat ner från Uppsala var en gammal vän och sångarbroder till Niclas och sjöng till en början förstebas med Göran. Nils Möllerberg ersattes när han slutade 1986 under en kort period av Torgny Knutsson, men under 1987 kom Vilhelm Nordanskog in som ny förstetenor.
Arrangemangen var till en början allt vad vi kom över, men några lever ännu kvar, t.ex. Ain't she Sweet & Blå stetsonhatt. Två andra som snabbt hamnade på repertoaren var Barbara Ann och Blue Suede Shoes som vi några år senare slog ihop till ett nummer.
Vi började nu alltmer att sjunga på de stora evenemangen på högskolan, dvs de stora sektionsfesterna, inte minst p.ga. att Niclas och Göran hade kontaktnäten in bland festerierna och att de båda allt oftare syntes som toastmasters tillsammans på framförallt I-sektionens och Y-sektionens stora sittningar. Efterhand kom även Gunnar och därefter Anders Nilsson in i bilden som toastmasters efter att Göran åkte ut i världen och gjorde sitt fjärde studieår i USA. Anders hade börjat i gruppen hösten 1987 och gjorde att vi under en period innan Göran reste hade utökat till sex sångare.
När Karl bergenholm flyttade till Stockholm 1990 fick vi börja plocka in reserver i gruppen och tanken var att testa två kandidater vi trivdes socialt med från Lihkören. De sjöng förstetenor respektive andrebas, vilket å ena sidan gjorde att vi fick reserver för olika stämbortfall, men också att vi senare inte kunde se hur vi skulle välja en av dessa reserver med tanke på att de hade lärt olika olika stämmor. Då vi lärt oss uppskatta Lasse Nordén och Andreas Boozon gick det heller inte att välja bort någon ur ett rent socialt perspektiv och när vi dessutom bedömde båda som musikaliska tillskott antogs de båda våren 1992.
Break Even stabiliserades i denna konstellation och upplevde en storhetstid både musikaliskt, ekonomiskt och avseende aktivitetsnivå.
Vi började nu alltmer synas på företagsfester, institutioner på Universitetet etc, mycket tack vare vårt rykte, men också genom kontakter och inte minst genom förfrågningar via Lihkören. Vi anordnade arrangemangstävlingar och fick på så sätt en bred och kvalitativ repertoar. Vi blev ideell förening, fick stadgar och en styrelse, repeterade varannan vecka och hade minst en sjungning i månaden, ofta mer.
Vi genomförde en bejublad samt sponsrad turné till Öland och en, om möjligt, ännu mer bejublad turné till Gotland i den nu bortdomnade gamla Åbro-brandbilen. Vi uppträdde i Sveriges Television i programmet Ljunquist på smällen (eller var det Bommen...), iförda våra schnygga Break Even-skjortor.
Det dröjde sedan ända till 1998 innan gruppen förändrades igen. Denna gång var det Lars Nordén som bestämde sig för att sluta efter att ha pendlat i nästan tre år (!) från Stockholm till åtminstone de flesta repetitioner och sjungningar.
Efter Lasses sorti har gruppen inte utökats till sex man på nytt. Dock har vi emellanåt fått förstärkning av Daniel Cardell lite varierande som förste/andrebas efter behov.
Vi repeterar fortfarande regelbundet, dock är frekvensen på sjungningar inte lika hysterisk som i mitten på nittiotalet.